Mormor…en saknad idol!

För några veckor sedan gick min mormor bort. Hon somnade in och tog sina sista andetag i sitt egna hem i sin egna säng. Precis så som jag tror att hon ville att det skulle gå  till när det nu var dags för henne att vandra vidare. Mormor var inne på sitt 97 år och har varit i stort sett frisk hela sitt liv. Hon var gammal och hade levt sitt liv, ett bra liv. För mig är det en stor kvinnlig idol som passerat. Idol för hon visade på en kvinnliga styrka, passion, kreativitet och konstnärskap. Mormor bodde vid foten av åreskutan och hade där skapat en stor beundransvärd trädgård som många förbipasserande ofta stannat vid och fascinerats av. Trädgården bestod av stenpartier och mängder med blommor. Hon har verkligen lagt ner sin själ i den trädgården. Byggt upp allt själv, ändrat om hela tiden och jobbat i den otaliga timmar och sena kvällar. Det krävs nog en viss envishet för att klara av det hon gjorde.

Mormor var duktig på att måla och teckna fast det var nog inte så många som visste om det. Den konstnärliga biten använde hon även i sin trädgård. Hon kunde koka soppa på en spik. Pyssla och trolla fram små mästerverk med vad som helst. Om jularna när hon kom till oss var det alltid så spännande att se vad hon hade i sina korgar och påsar. Det var små burkar,strutar och smyckade kartonger som innehöll allt från brända mandlar, sill, små minipepparkakor med glasyr på och nån annorlunda sorts ost eller korv och vackert inslagna julklappar.

Mormor lyssnade alltid väldigt mycket när man var barn och såg ärligt intresserad ut av alla lustiga idéer och resonemang man hade som barn. Ens tankar som barn fick liksom kännas viktiga.  Jag tror mormor hade en rätt stor acceptans för olika sorters människor. Hon slutade aldrig vara nyfiken och hängde med i vad som hände både i världen och rymden. Jag är glad att jag hunnit hälsa på henne ordentligt varje år och speciellt de sista åren tillsammans med mina barn. Jag är också väldigt tacksam för att jag hann ner och kunde få sitta bredvid henne när hon tog farväl. Som sjuksköterska kan jag tycka att döden är lika viktig som livet.

Nu går dagarna vidare utan mormor fysiskt närvarande men hon lever i allra högsta grad vidare genom min mamma, mig, mina två storebröder och mina barn. Jag kommer att ta med mig alla positiva starka minnen av mormor och bygga vidare på dem.

”Kära mormor, jag älskar dig och saknar dig…min idol”!