Att sänka sina krav…
Vi människor har egentligen ganska mycket krav på oss själva idag. Eller är det kanske bara så att vi vill för mycket. Vi vill för mycket så att det istället blir krav. Jag kan ju inte tala för alla. En del har säkert perfekt antal krav på sig själv som motsvarar vad de faktiskt klarar av.
Jag har genom åren börjat lära mig sakta men säkert att plocka bort krav från mig själv. Man kan inte göra allt, vara överallt och engagera sig i allt och alla. Jag tränar mig på att säga nej och dra mig ur. Prioritera kraven. Jag har spelat fiol sedan jag var sju år. När jag kom upp i senare tonåren så spelade jag inte lika mycket, flyttade och tappade mitt tidigare spelgäng. Hade sedan svårt att hitta motivation och tid till att fortsätta spela som tidigare. Men kravet på mig själv och en liten önskan fanns kvar om att kunna fortsätta spela. Till slut kände jag som mest dåligt samvete för att jag aldrig riktigt tog tag i spelningen.
SÅ…då bestämde jag för mig själv att –nä, nu har jag slutat spela fiol!! Den lilla bestämda tanken var endast för mig själv för att jag skulle kunna släppa kravet och tillåta mig slippa ha dåligt samvete. Jag har ju såklart inte slutat att spela fiol på riktigt men det var ohyggligt länge sedan den plockades fram och fick vila mot min axel. Det är med kärlek som jag tänker på min fiol. Det är ett oerhört vackert instrument både musikaliskt och till utseende.
Jag har så otroligt mycket bra, roliga och fina minnen med min fiol, musiken och alla vänner jag spelat tillsammans med. Den tiden har verkligen gett mig väldigt mycket under en viktig tid i livet som barn och ungdom. Och allt detta tack vare en fantastisk människa, min ”spelfröken”. Brukar tänka ibland på vad hon gett många barn och ungdomar genom åren. Det går inte att mäta. Men jag tror att vi alla som spelat med henne känner en stor tacksamhet till alla de upplevelser hon gett oss möjlighet att få vara med om och den gemenskap och samhörighet som hon erbjudit sina elever. Att få spela tillsammans med andra ger en kraft, styrka och skön självkänsla som bara måste upplevas för att kunna förstås.
Nu blir jag ju såklart sugen på att börja igen. Men tiden är ännu inte riktigt inne för det. Om jag skulle börja idag igen skulle det åter bara bli ett dåligt samvete. Lite känns det som att man ibland måste släppa en del av det man älskar för att inte förstöra det. Nu har jag andra projekt på gång som jag försöker satsa tiden på förutom arbete och familj. Jag tror inte man ska vara rädd för släppa taget om saker. Det behöver ju inte betyda det totala slutet utan kanske bara är en liten paus eller en längre paus om så behövs. Mitt mål är att försöka lägga fokus på få antal saker och inte allt samtidigt. Det här med mitt fiolspelande var ett exempel. Jag har fortfarande massor av dåliga samveten som jag behöver komma tillrätta med. Jag hör mig fortfarande säga ja till massor av saker som jag vill göra men egentligen inte har tid att lägga fokus på. Prioritera hårdare…det ska jag träna på. Kanske borde man lägga upp en plan för sig själv varje år över hur prioriteringarna ser ut och sedan omvärdera planen varje år.
Det var lite kravlösa tankar om krav!
