Kontraster…

För någon vecka sedan åkte vi till ett av de ställen där det härjade en svårsläckt skogsbrand i somras. Vi har länge varit på väg dit för att se förödelsen och tog nu oss äntligen tid. Den här platsen heter klockarmyren och ligger ca. 1 mil nedströms Lilla Luleälv från där vi bor.

Jag kommer ihåg från i somras hur röken låg tjock efter älven och över byn om morgnarna. Jag vaknade ofta tidigt och lukten av brandrök hade letat sig in i hela huset. En märklig, otäck och för mig ny upplevelse. En viss oro kröp såklart innanför skinnet ju längre tiden gick och tankar på hur man skulle agera om den spred sig mer åt vårt håll började ta form. Tänk så många frivilliga som engagerade sig på olika sätt. Helt fantastisk hur ett samhälle kan organisera sig och stötta upp varandra när det verkligen behövs. Jag är oändligt tacksam för det och glad över att få leva här med den vetskapen. Man kan verkligen säga att just den här sommaren 2018 har gått till historien på riktigt med alla värmerekord, soltimmar, torka, bränder och för många odlare och bönder rena katastrofer.

Vi gjorde bara en kort liten utflykt till klockarmyren den här dagen. Det ligger ganska nära vägen. Jag är trots allt glad att vi väntade med att åka dit tills nu i september för upplevelsen blev rätt häftig med alla höstfärgade bladverk som gjorde sig ännu mer kontrastrika och glödande mot allt det döda svarta och sönderbrända. För mig som älskar att måla och använda mig av just kontraster så var det en lite extra fascinerande upplevelse. Det blir spännande att åka dit till våren igen och nästa sommar för att se hur växtligheten kommer att ta form, skapa nya vägar och ta fart där och kanske dyker det upp nån raritet som rent av gynnats av skogsbranden.